Fakta om asylsökande och andra patienters kostnad för tandvård

De ekonomiska villkoren för tandvård diskuteras då och då i media. På senare tid har frågan om villkoren för de asylsökande blivit aktuell.

Diskussionen har ibland kommit att handla om asylsökandes rätt till tandvård för 50 kronor kontra andra patienters svårigheter att, av ekonomiska skäl, få den tandvård de behöver.
Här kommer därför en kort genomgång av vad som gäller:

Asylsökande, vuxna
Har rätt till tandvård som inte kan anstå, det vill säga tandvård som ska avhjälpa stark smärta och infektioner. Det betyder oftast enkla, provisoriska tandlagningar, tandutdragning och recept på antibiotika. Behandlingspanoramat är mycket begränsat och patienter, som saknar andra inkomster än en låg dagersättning och inte har rätt till andra stöd, betalar 50 kronor.

Asylsökande barn och unga vuxna
Har rätt till samma vård som övriga barn till och med 18 år. Efter 18-årsdagen har de till skillnad från övriga unga vuxna bara rätt till tandvård som inte kan anstå. Det innebär att de därefter behandlas som vuxna asylsökande.

Nyanlända som fått kommunplacering
När den asylsökande fått sitt uppehållstillstånd, svenska personnummer och kommunplacering gäller samma regler som för svenska medborgare. Det betyder att de betalar samma avgifter som alla andra.

Vuxna patienter
Från och med det år man fyller 23 år är tandvården inte kostnadsfri längre utan man får då betala för sin tandvård. Man omfattas då av det statliga tandvårdsstödet som innebär ett årligt ekonomiskt bidrag men också ett skydd för höga kostnader. Den som ändå inte kan betala har rätt att söka bistånd för tandvård hos sin kommun. Man får då diskutera olika behandlingsalternativ och alla har rätt till akut tandvård.