Eva Kerek

Konstenheten har valt ut ”Hasse ute i parken” av Eva Kerek till månadens verk i november.

Eva Kerek

© Eva Kerek/BUS (2016) "Hasse ute i parken" 

Eva Kerek är en svensk bildkonstnär, född 1969 i Stockholm. Hon är utbildad vid Nyckelviksskolan, Lidingö konst- och hantverksutbildning, konstlinjen på Birkagårdens folkhögskola, Konstfack och Kungliga konsthögskolan. Kerek finns representerad på en rad konstmuseum och konsthallar över hela landet – bland annat på Norrköpings konstmuseum, Västerås konstmuseum, Ystads konstmuseum, Växjö konsthall och Örebro konsthall. Kerek finns även representerad i flera landstings och kommuners konstsamlingar över hela landet. 

1999 genomförde Kerek sin första separatutställning på Galleri Signum K-zon i Uppsala. Sedan dess har hon haft över 30 separatutställningar över hela Sverige. Kerek har även deltagit i ett 20-tal grupputställningar, bland annat på Vårsalongen på Liljevalchs konsthall, och fått mottaga flera stipendier. Bland stipendierna finns Cecilia Frisendahls Litografistipendium, Avslutningsstipendiet från Konstfack, ett 2-årigt arbetsstipendium från Bildkonstnärsfonden.

På sin hemsida skriver Kerek:

”Jag jobbar med målningar där alla verk berättar en historia. Min rika färgpalett och ett perspektiv som kan förändras flera gånger i en och samma målning skapar mycket komplexa miljöer. Intressant nog finns det ofta en överdimensionerad stor människofigur med blankt ansikte i de skapade rum som annars består av familjära köksprylar, växter eller mattor målade med yttersta noggrannhet. I mina målningar blir färgytor ofta tunna, eller transparenta och deras genomtänkta placering på varandra skapar ett visuellt perspektiv som stärker känslan av en berättelse.

Den rika visuella värld som presenteras är uppenbarligen personlig och jag själv vet inte vart jag är på väg när jag står och målar.                     

Stockholm 2011

Eva Kerek”

Mer information finns på www.evakerek.se 

Om Hasse ute i parken säger Kerek själv:

”Bilden är ett minne över Hasse. När du sov över hos mig, tog vi långa promenader tillsammans och ibland så tycke du att vädret inte var bra och då ville du gå in. Ibland undrade man om du var en hund.”