Gömda

Januaris verk är ett nyinköp från Cornelia Sojdelius Gallery i Stockholm.

Hanna Tingsgård, gömda

© Hanna Tingsgård/BUS (2016) "Gömda"

Hanna Tingsgård, om sitt verk: "Gömda är en flödande akvarellmålning i vackra färger. Den är frigörande andetag och leklust, ett eget rum och naturens skönhet och läkande kraft.

Gömda är en kärleksförklaring till alla kvinnor och barn som lever på flykt, öppet eller gömt, i sitt eget land eller andras.

I smärtan finns skönhet. I skönhet finns smärta. Bortom allt finns Kärleken."

Hanna Tingsgård

In my hour of darkness, In my time of need

"Mitt första minne av Hannas måleri är ifrån den tiden då vi båda gick på Konstfack. Hon hade målat en serie målningar på runt utskurna papper och mdf skivor. Jag kunde inte förstå varför hon envisades med att måla ovala målningar, som pratbubblor ur en serietidning. Jag kunde inte släppa tanken. Vad tänker hon? Varför ser bilden ut så här? Samma frågor dyker upp än idag när jag betraktar Hannas målningar. Jag har umgåtts med dem i snart 15 år och jag blir inte klokare på dem men jag blir precis lika lockad.Hannas målningar är som att se klipp ur en film. Det är fragment som berättar om något större, något viktigare. Vi kan följa hennes liv genom förälskelser, besvikelser, barnafödande, flyttar och flykt. Hanna har levt gömd och på flykt under större delen av den tid då hon har målat dessa målningar. Detta har självklart försvårat Hannas möjligheter att verka och synas i offentligheten, men nu är Hanna i full färd med att återta sitt liv och sitt konstnärskap.

Hanna samplar allt vad hon hittar. Hon tar sin förlaga och gör om den till sin egen. De två rävungarna är Hannas barn. Men det är inte så enkelt. Hannas bilder är inte rebusar. De är en smältdegel med ett bredare tolkningsutrymme. Bilderna är symboliska med en allmänmänsklig problematik. Som betraktare gör vi var och en vår egen tolkning.

Hannas målningar befolkas av fullriggare, duvor, nattfjärilar, kvinnor och tomtar. Det de har gemensamt är att de alla bär på starka känslor, affekt. Målningarna är ett hopkok av högt och lågt. My Little Pony och Jungfru Maria. Alla samsas på bildytan på lika villkor. Det är element som finns i vår vardag men i Hannas tolkning laddas de med innebörd.

Hannas svåra livssituation har bidragit till ett andligt sökande. Det kan vi läsa av i bilderna.
Jag tänker att långsamheten är viktig. Målningarna tar tid och genom hantverket gör hon motiven till sina. Vart hon än funnit dem i sina otaliga fågelböcker, ett madonna motiv, en leksak, en serietidning eller gamla bokmärken så behandlar hon alla motiv med samma respekt. De blir målade på samma ömsinta sätt och blir med en surrealistisk självklarhet integrerade i Hannas målningar.
Det är inget naturtroget landskapsmåleri Hanna ägnar sig åt. Hon målar inre landskap med flödande färger befolkade av en emotionell symbolvärld. Motiven vädjar till medkänsla och empati. Vi blöder med Hanna, hon blöder med oss.

Men det är också roliga målningar. Hanna har humor. Jag upplever alltid ett starkt drag av värme och hopp i Hannas målningar hur svarta deras innehåll än är. Där finns alltid en knasig katt, en regnbåge eller en häst som gör målningen lockande, livsbejakande och varm. Det är spänningen i dualiteten som gör målningarna så ogripbara, som gör att man återvänder till dem gång på gång."

Stockholm mars 2015

Astrid Sylwan

Text av Astrid hämtad från Cornelia Sojdelius Gallerys hemsida