Vårdrelaterade infektioner (VRI)

Ett stort antal patienter ådrar sig årligen vårdskador i samband med vård i Värmland. En betydande andel av dessa vårdskador utgörs av vårdrelaterade infektioner (VRI).

 

VRI - ett av de största hoten mot patientsäkerheten

Landstinget i Värmland (LiV) ser som ett prioriterat mål att aktivt minimera undvikbara vårdskador.

VRI är ett av de största hoten mot patientsäkerheten. Trots att frågan uppmärksammats under en rad år minskar inte infektionerna längre och har de senaste åren legat stabilt kring nio procent.

Vad är VRI?

En VRI är en infektion som uppkommer hos en person under slutenvård eller till följd av åtgärd i form av diagnostik, behandling eller omvårdnad inom övrig vård och omsorg. Det innefattar även personal som arbetar inom vård och omsorg som ådrar sig en infektion till följd av sin yrkesutövning.

Tillstånd med kliniska symtom räknas som en VRI oavsett om det sjukdomsframkallande ämnet tillförts i samband med vården eller härstammar från personen själv. Det spelar heller ingen roll om symtom på infektionen dyker upp under eller efter kontakt med vården.

En infektion räknas som vårdrelaterad om symtom debuterar tidigast 48 timmar efter inskrivning i sluten vård eller sjukvårdskontakt enligt ovan.  

Uppföljning av VRI

LiV har sedan 2008 medverkat i de nationella punktprevalensmätningarna (PPM-VRI-mätningar) vilka genomförs i samverkan med Sveriges kommuner och landsting (SKL). PPM-VRI-mätningar genomförs tre gånger/år sedan 2015 varav en mätning är nationell. Sedan flera år görs det månatliga mätningar inom LIV av följsamheten till basala hygienrutiner och klädregler.Flera opererande verksamheter i LiV deltar i specialistföreningarnas kvalitetsregister om postoperativa infektioner. Därutöver finns det viss infektionsregistrering via patientenkäter.

 


Resultat av VRI-delen av PPM-VRI-BHK, våren 2017, nationell årlig mätning

Sett över hela riket så ligger trendkurvan för VRI relativt konstant, se nedan:

(Källa: Sveriges Kommuner och Landsting)

Det kan tyckas nedslående, men med tanke på att de inneliggande patienterna tenderar att vara allt äldre och sjukare (högre vårdtyngd), och att antalet vårdplatser och personal minskar, så kan den stabila nivån faktiskt ses som ett kvitto på att vården trots dessa försvårande omständigheter lyckas hindra en ökning av nivån av VRI. Det är viktigt när man bedömer dessa data att känna till att mätmetoderna har sina begränsningar. Tydligast visas kanske detta genom att siffrorna för Värmland i denna mätning visar på en ökning, medan den mätning med annan metod som publicerades på Landstinget i Värmlands intranätet 2017-05-17 (även den av SKL) visade på en minskning. Genom att det i PPM-VRI är ganska små data (mätningarna genomförs på patienter som ligger inne en viss dag), så kan den slumpvisa variationen i patientsammansättning från dag till dag slå igenom. 

Nästa bild (nedan) visar totalsiffran för VRI per län vid mätning 2016 respektive 2017. Här måste man först inse att ”en VRI” kan vara allt från en relativt sett okomplicerad blåskatarr, som läker på några dagars antibiotikabehandling, till en djup bukinfektion efter kirurgi, eller en infektion i anslutning till en höftprotes – den senare kräver ofta re-operation, och flera veckors sjukhusvård med tunga antibiotika. Mätsystemet är alltså ganska trubbigt, och summerar väldigt olika företeelser. Bilden visar att Värmland i denna totalandel ligger något över rikssnittet den aktuella dagen 2017, och har ökat jämfört med motsvarande siffra 2016. Innan man vet hur stor andel av denna totalsiffra som utgörs av de riktigt svåra formerna av VRI vet man ändå inte riktigt hur allvarlig denna ökning är.

(Källa: Sveriges Kommuner och Landsting)

Vidare bilder (se Mätning av vårderelaterade infektioner i slutenvården - SKL) ger en viss uppdelning i kategorier, men här blir antalen mindre, och det finns stort utrymme för förbättrade mätsystem. Förhoppningsvis kommer Infektionsverktyget att kunna utvecklas så att det ger möjlighet att följa dessa olika grupper separat och med större precision. Det förutsätter dock dels en teknisk utveckling, samt att kvaliteten på inmatade data förbättras – vilket i sin tur förutsätter en höjd motivation och kunskap om systemet och dess syften hos de som främst matar in data, d v s sjukhusläkarna. För detta är en strukturerad utbildningssatsning nödvändig.

För många komplexa VRI (t.ex. postoperativa infektioner) är det svårt att direkt peka på EN isolerad förebyggande åtgärd. Istället jobbar man med riskfaktorer, som kan påverkas. Tydligast och enklast är sambandet mellan riskfaktorn ”urinvägskateter” och VRI:n ”vårdrelaterad urinvägsinfektion”. Minskar man antalet kateterdagar systematiskt, så minskar man antalet urinvägsinfektioner. Även om denna VRI alltså för patienten, som nämnts ovan, väger oerhört mycket lättare än en höftprotesinfektion, så är det väsentligt att få ned även antalet vårdrelaterade urinvägsinfektioner. I kraft av att de är så många så tar de även stora resurser – ibland extra vårddagar som kunde användas till andra behövande, och oftast antibiotikabehandling som helt kunde undvikas, till fördel både för den aktuella patienten och de kommande (ett minskat ”antibiotikatryck”).