Socialstyrelsens nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder

Hälso- och sjukvården i Landstinget i Värmland arbetar sedan lång tid med metoder som underlättar för värmlänningarna att förbättra sina levnadsvanor.

Riktlinjerna syftar till att lyfta fram evidensbaserade metoder inom hälso- och sjukvården för att förebygga sjukdom genom att påverka levnadsvanor.

Riktlinjerna berör metoder för att förebygga sjukdom genom att stödja förändring av levnadsvanorna tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor. Dessa levnadsvanor kan tillskrivas cirka en femtedel av den samlade sjukdomsbördan, till en total samhällskostnad av 55 miljarder kronor per år.

Hälsofrämjande förhållningssätt vid samtal om levnadsvanor

  • För att kunna stödja personer att förebygga sjukdomar relaterade till ohälsosamma levnadsvanor behöver hälso- och sjukvårdspersonal ställa frågor om levnadsvanor.
  • Som vid all annan diagnostik och behandling bör det ske på ett sätt som upplevs relevant för patienten. Vårdpersonalen behöver göra en enskild bedömning av när och hur frågorna ska ställas, så att det sker på bästa möjliga sätt och med lyhördhet för patientens förväntningar och värderingar.
  • Patienter som har ohälsosamma levnadsvanor bör erbjudas hjälp och stöd med någon form av rådgivande samtal.
  • Hälsofrämjande samtal stödjer individens möjlighet att öka kontrollen över sin egen hälsa och förbättra den. Ett hälsofrämjande samtal utformas som en stödjande dialog som utgår från patientens egen upplevelse av levnadsvanan, och tar hänsyn till patientens motivation till förändring.
  • Hälso- och sjukvårdspersonalens roll i ett sådant samtal är framför allt att ge patienten kunskap, verktyg och stöd i sin hälsoutveckling.

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder ger rekommendationer om metoder för att förebygga sjukdom genom att stödja patientens förändring av ohälsosamma levnadsvanor.

Socialstyrelsen rekommenderar rådgivning i tre övergripande nivåer: enkla råd, rådgivande samtal och kvalificerat rådgivande samtal.

Vid:

  • Dagligrökning rekommenderas kvalificerat rådgivande samtal.
  • Riskbruk av alkohol rådgivande samtal.
  • Otillräcklig fysisk aktivitet rådgivande samtal med skriftlig ordination och stegräknare.
  • Ohälsosamma matvanor kvalificerat rådgivande samtal.
Åtgärdsnivå Beskrivning Omfattning i tid
Enkla råd • Information och korta, standardiserade råd och rekommendationer om levnadsvanor (inte likställt med att ställa frågor om levnadsvanor).
• Eventuell komplettering med skriftlig information.
Vanligtvis mindre än 5 minuter.
Rådgivande samtal • Dialog mellan hälso- och sjukvårdspersonal och patient.
• Anpassning till den specifika personens ålder, hälsa, risknivåer med mera.
• Eventuell komplettering med olika verktyg och hjälpmedel samt med särskild uppföljning.
• Kan inkludera motiverande strategier.
Vanligtvis 10–15 minuter men ibland upp till 30 minuter.

Kvalificerat rådgivande samtal

• Dialog mellan hälso- och sjukvårdspersonal och patient.
• Anpassning till den specifika personens ålder, hälsa, risknivåer med mera.
• Eventuell komplettering med olika verktyg och hjälpmedel samt med särskild uppföljning.
• Kan inkludera motiverande strategier.
• Vanligen teoribaserat eller strukturerat (se vilka teorier och metoder som har beskrivits i det vetenskapliga underlaget i bilaga 2, ex MI).
• Personal med utbildning i den metod som används.
• Åtgärderna kan ges individuellt eller i grupp samt förstärkas med uppföljning
Ofta längre än rådgivande samtal

 

Riktlinjerna utvärderar vilken effekt de olika formerna av rådgivning har på att förändra en viss levnadsvana, och inte vilken effekt de har på hälsan. Det innebär exempelvis att effekten av en åtgärd bedöms utifrån hur många som slutar röka, och inte utifrån hur mycket risken för cancer eller hjärtkärlsjukdom minskar. Ju högre nivå på rådgivningen desto bättre effekt.